Resa

Mesocco

Hemresan från Italien gick via San Bernardino passet som ligger på ca 2000 meters höjd norr om Comosjön. Vi gjorde ett stopp vid byn Mesocco, Graübunden i Schweiz innan vi kom fram till tunneln.

F150731-157 F150731-154
Annonser

Aberfeldy & Edradour.

Vår resa fortsatte efter Oban österut på väg A85 mot Perth för att kika på ytterligare två destillerier samt att vi skulle få njuta av landskapet. Vi körde A85 en bit sedan svängde vi lite nordost på väg A827 och hamnade till slut i en by som heter Killin.

F140518-238Floden Dochart kan man säga faller igenom byn och under en gammal stenbro och mynnar till slut ut i Loch Tey.

F140518-251Här finns en fortfarande en kvarn som heter St Fillan’s Mill från år 1840.

F140518-243

Dochart bron byggdes första gången år 1760 men delar av bron spolades bort av vattenmängderna så man byggde upp den igen år 1831. En ö i mitten av floden på nedströmssidan av bron kallas Innis Bhuidhe och sägs vara en begravningsplats för klanen MacNab från 1700-talet.

F140518-239Resan gick vidare efter en fika på slingriga vägar med höga berg.

F140518-253

Vet inte vad dessa berg heter men troligtvis Meall Garbh eller Beinn Ghlas?F140518-252Ibland tog det bara stopp, ”saker” på vägen.

F140518-258Till slut kom vi till Kenmore och då var det inte långt kvar till Aberfeldy.

F140518-262

Aberfeldy Distillery är från år 1898 och besökscentret ligger i en av de ursprungliga byggnaderna. Ombyggnaden har gjorts med största omsorg för att behålla många av de traditionella inslagen i denna historiska byggnad. Tyvärr var det stängt när vi kom dit men vi gick en promenad i omgivningarna.

F140518-270 F140518-269 F140518-264 F140518-276

Enligt historien så destillerade man whisky även här i hemlighet frö skattmasen. Förändringar i lagstiftningen i den första halvan av artonhundratalet gjorde laglig destillering mer attraktivt, vilket lede till fler lagliga destillerier. Aberfeldy grundades år 1896 och använder vatten från bergen i söder. Aberfeldy Distillery byggdes ut under 1960 och 1970-talet och idag är det hem till Dewars World of Whisky, en populär turistattraktion. Se deras hemsida.

F140518-267

F140518-268Nedan hus skall enligt rykte vara skattmasens, man var tvungen att hålla husrum till dem tidigare. Sant eller falskt?

F140518-265Vår resa fortsatte sedan via väg A9 till Perth och vidare mot Edinburgh, men innan vi var framme så ville Stefan ta en titt på Skottlands minsta destilleri. The Edradour, en jäkligt go whisky. Tyvärr så var det söndagsstängt hos Edradour så Stefan fick köpt en flaska på flygplatsen istället.

F140518-280 F140518-277

F140518-279Vägen tillbaka mot väg A9 var lika fantastisk som tidigare och vi passerade även Bells whisky på vägen.

F140518-289

Vi kom fram sent till Edinburgh och här tog vår whiskyresa slut. Jag hoppas att ni som följt min blogg blivit inspirerade att göra en liknande resa. Nästa gång kanske det blir Highland eller Speyside?

 

Oban

Klockan åtta åt vi frukost och cirka nio satt vi i bilen för att färdas tillbaka till Edinburgh, men vi hade dagarna innan beslutat oss för att ta omvägen över Oban. Först skulle vi köra till Port Askaig för att ta färjan från Islay till Kennacraig.

F140518-213

Här stod jag och vinkade hejdå till Islay på ena sidan och Jura på andra. Färjan tog ca 2 timmar.F140518-215

Under bilfärden till Oban satt jag och Stefan i baksätet och båda blev åksjuka men ingen sa någonting och försökte sova bort illamåendet. Det var en lättnad att gå ur bilen och känna stadig mark igen när vi väl kom fram.

F140518-218

Här såg destilleriet annorlunda ut jämfört med dem vi besökt på Islay, inte vitmålat alls. Destilleriet ligger mitt i staden som före 1793 inte var större än ett fiskeläger. Staden byggdes upp runt destilleriet. Oban 14 år ingår i serien the Six Classic Malts och naturligtvis skulle vi gå in och få vår gratis dram och en stämpel, då vi ju tidigare hade skaffat ett whiskypass på Lagavulin. Jag och Stefan var inte så förtjusta i tanken men vi följde ändå med.

Deras vattenkälla är Loch Gleann na Bearricdh som ligger ca 2-3 kilometer från destilleriet. Det är förövrigt samma vatten som invånarna i Oban har i sina kranar. Kornet tas lätt rökt från en anläggning utanför Elgin. De maler själva sin gröpe (grist) som alla de andra vi besökt. Vi valde att inte gå en visning då tiden inte riktigt räckte till.

F140518-219

Personalen var trevliga och ville gärna prata och dela med sig om Oban med mera även om vi inte gick en visning. Utöver frågor om whiskyn så frågade vi även om hon kunde rekommendera någonstans att äta, vi var sugna på Fish and chips. Hon hade flera tips och babblade vidare om hennes resa till Sverige och Dalarna. Hon kunde tänka sig att åka tillbaka igen och vi frågade henne om hon druckit Mackmyra men det hade hon inte. Hon visste nog knappt vad det var för något men var villig att besöka oss och lära sig mer.

F140518-047

Nåväl jag tog en dram till slut och kroppen började genast rätta till sig. Var det inte åksjuka, höll jag på att nyktra till eller var det bara att den kände igen Obansmaken? Oban är en favoritwhisky sedan tidigare.  Stefan fick vatten istället för whisky, som han kunde hälla i Samarin, sedan blev han nöjd också. Oban tjejen bara skrattade åt oss 🙂 . Därefter gick vi och åt vår fisk och livet kom tillbaka, trots regnet så gick vi en promenad i hamnen.

F140518-221

Det var ebb och om man tittar på kajkanterna så har det nästan sjunkit undan mellan 1,5-2 meter.

F140518-222

Oban var en mysig stad tyckte jag fastän vi egentligen bara var där en kort stund. Väl värd att besöka igen. Oban är gaeliska och betyder ”Liten vik”. Oban uttalas O-bn.

F140518-228

Fick visst lite regndroppar på linsen.

F140518-224

Oban har cirka 8500 bofasta och inofficiella huvudstaden i den västra högländerna – ”Porten till öarna” – men det har på senare tid blivit mer känd som ”The Seafood Capital of Scotland”.

F140518-226 F140518-227

Vi fick prova vinkokta musslor, så fräscha har jag nog inte smakat tidigare. En annan fiskhandlare försökte sälja oss en jättestor hummer som han förvarade i en glastank men vi avstod då han bara hade en. Inga problem, ge mig 5 minuter bara så fixar jag en till, skojade han.

F140518-229 F140518-232

Det är denna panoramautsikt över berg, sjöar och öar som har fängslat konstnärer, författare, kompositörer och poeter i århundraden att komma hit. Vissa åker mer ståndsmässigt än andra.

F140518-233

Ja, hit måste man åka tillbaka till, någon gång för det finns mer att utforska än vad vi hann på ett par timmar. Vår väg till Edinburgh fortsätter, nu utan åksjuka.

Lagavulin

Dags för ett besök hos Lagavulin – en av ”Classic Malts” och de var från början sex stycken, Glenkinchie, Dalwhinnie, Cragganmore, Talisker, Oban och till slut Lagavulin. Numera har det tillkommit ytterligare sju stycken sorter bland de klassiska, gissar på att alla 13 sorterna ägs av samma producent, vad tror ni?

När vi checkade in fick man var sitt pass där man kunde få en stämpel på varje distillery man varit. Varje ställe kommer då även att bjuda gästen på en dram och när man fått alla stämplar kunde man dessutom få en gåva. Om man ändå vill se alla destillerierna i Skottland utan att ha ett pass så finns det en karta här, sedan är det bara att botanisera: Klicka på denna länk.

F140517-170

Lagavulin ligger mitt emellan Ardbeg och Laphroaig och tillsammans kallas de The Kildalton Three. De grundades nästan samtidigt allihop, men har haft olika historia där Ardbeg haft det tuffast. Under 90-talet, var det Lagavulin som sålde mest men destilleriet har sedan dess passerats av både Laphroaig och Ardbeg. Vår guide Ruth visade oss ner under huset där man tidigare torkade kornet genom att elda med torv. Idag köper man malten färdig från Port Ellen. Ugnarna finns kvar och huset med golvmältningen är numera reception.

F140517-031 F140517-030

Efter ugnarna så gick vi ut igen och vi följde bäcken en bit, det är vattnet i bäcken som man använder i processen senare.

F140517-171 F140517-032

Från nu och framåt fick man inte ta bilder, Lagavulin var det enda destilleriet som nekat oss ta foto inne. Varför?

Nåväl, ni som har följt min blogg tidigare så var processen likadan här. Det enda jag kommer på som skiljer sig var att mäsktunnorna istället var i stål. Jag har säkert missat alla olikheter, men jag har inget tränat öga för whiskyframställning. Oavsett så var provningen den bästa hittills.

F140517-172

Från vänster till höger. Råsprit, 16 årig, 16 årig men med något extra halvår på sherryfat, en exklusiv sort som jag inte kommer ihåg och till sist en 12-årig. Lite snurrig var man efter Ardbegprovningen och sedan denna provning :-). Jag var inte helt uppmärksam på vad som sades.

F140517-173

Den mest populära versionen av Lagavulin är 16-åringen men varje år släpps en ny version av en 12-årig cask strength och undantagsvis dyker betydligt äldre versioner upp. Efter att ha smakat oss igenom alla så tyckte jag den 12-åriga hade samma karaktär som råspriten. Det händer mycket på fyra år och i min värld har jag svårt att förstå varför de lanserar den 12-åriga så hårt. Man försöker få 12-åringen som standard men man lyckas inte anser jag. Brist på gammal whisky?

F140517-175

Vi frågade Ruth varför det är flest män som dricker whisky, och hon kunde förklara det med att kvinnor inte gillar det starka brännande i halsen. Det har dock kommit fler whiskysorter  som passar kvinnor. Standard 16 åringen ville vi gärna droppa i lite vatten för att ta bort det brännande i halsen, men den som lagrats en vända till på sherryfat ville man helst dricka som den var. Ruth sa att man måste prova sig fram till det man tycker om.

Hur länge kan man förvara en whisky på flaska, var det någon som frågade.

Ruths svar var, så länge korken är hel och det är mer än hälften kvar i flaskan så kan den förvaras länge. Det händer inget mer spännande med den, men är innehållet i flaskan under hälften så bör den drickas ur snarast. Hon log sedan en stund, vilket Stefan gillade.

Hux flux rann tiden iväg och vi hade enbart kort tid på oss att vara kvar för att hinna till Laphroaig för dagens sista provning. Vi berättade om Gillian att hon hade kört oss från Arbeg till Lagavulin. Ruth sa genast att hon också kunde köra bort oss till Laphroaig, vi skulle ta det lugnt och ta en vända i shoppen tyckte hon. Det gjorde vi och jag gick därifrån med en Lagavulinflaska där innehållet lagrats sista tiden på sherryfat så len att man kan dricka den utan vatten. 🙂

Laphroaig nästa!

Kennacraig till Port Ellen.

Efter Inveraray blev det några mil till i bilen på slingriga vägar tills vi kom fram till hamnstaden Kennacraig, där vår förbeställda färja väntade på oss, den som skulle ta oss från fastlandet ut till Islay och Port Ellen.

F140515-025

Vi hade en otrolig skön båtfärd med nästan stiltje och horisonten var så vacker.

F140515-029

Vi passade på att äta lite kvällsmat på båten då färden skulle ta cirka två timmar. Vad annars än en mörk Islay Ale och Haggisburgare.

F140515-036 F140515-035

Efter maten började vi närma oss Islay och vi kunde skymta några whiskey destillerier. (Naturligtvis så lämnade jag kvar mitt teleobjektivet i bilen så det fick bli bilder med 70 mm objektiv istället, det var inte tillåtet att gå ner till bildäck under färd). På bilden nedan står jag och fryser, då även jackan låg i bilen, bilden är tagen av © Håkan Alexandersson.

F140515-006

Första destilleriet vi passerade var Ardbeg. (Det står Arbeg tydligt på fasaden när man förstorar upp bilden, dock inte möjligt i detta forum).

F140515-038

Sedan såg vi Lagavulin och sist Laphroaig.

F140515-044

Destillerierna ligger otillgängligt med en massa kobbar och skär framför, etableringen av destillerierna så här otillgängligt är helt avsiktlig för när man tidigare producerade whiskyn olagligt på ön så kunde man se skattmasen komma från fastlandet denna väg. Då hann man i lugn ro demontera tillverkningen och gömma all sprit någonstans ute på ön innan han hann fram.

F140515-052

Så var man äntligen framme till Islay andra största stad Port Ellen.

F140515-050

Sakta gled vi in i hamn. Man hade även här ett destilleri för länge sedan men det är numera nedlagt. Dock finns det fortfarande flaskor att köpa för den som har mycket pengar i sin plånbok. Den billigaste på Systembolaget kostar ca 7000 kr.

F140515-054

På Islay har man de rökigaste whiskysorterna i världen och numera mältar man kornet i Port Ellen efter speciella recept för de övriga destillerierna på ön. Mer om detta kommer jag skriva om senare, nu skall vi i land och åka vidare till vår slutdestination Bowmore.

Vårgolf.

Våren kom och vi passade på att åka ett gäng från kontoret till Helsingborg och Danmark för en golfweekend. Vi spelade två stycken 18 och två stycken 9-håls rundor.

Vi spelade Rya GK i Helsingborg och Simon’s Golf Club strax utanför Helsingör.

Simon’s Golf Club i Danmark var vi de första som släpptes ut på banan för säsongen. Banan var i jättefint skick redan nu och vi förstod snabbt vilka utmaningar banan kan ge till spelaren när det har växt upp lite gräs i ruffen och vinden ligger på.
Vi bodde ca 300 meter från banan och vi hade bokat halvpension inklusive greenfee via klubben.

Klubbens restaurang bjöd på god mat och dryck, personalen var vänlig och hjälpsam och vi hade och många skratt med både dem och oss själva. Golfen gick sådär för mig men några av de andra lyckades att spela på sitt handikapp trots att det är så tidigt på säsongen.

Driving range på Ryd GK, Rydebäck.

Driving range på Rya GK, Rydebäck.

Ett av hålen i det vackra landskapet.

Ett av hålen i det vackra landskapet.

Simons Golf Club - bra banor och trevlig personal.

Simon’s Golf Club – bra banor och trevlig personal.

Ölpaus efter 18-hål i klubbhuset.

Ölpaus efter 18-hål i klubbhuset.

Idag var det tävling så vi fick spela Loop C.

Idag var det tävling med shotgun start så vi fick spela Loop C.

Nu ömmar axlar, ben och armar av träningsvärk – men det som inte dödar, härdar och nu kör vi igång golfsäsongen 2013 på riktigt.

Oslo

Jag hann med en fotopromenad när jag besökte Oslo i tjänsten senast. Jag har haft svårt med att köra i  staden då Oslo är bökig med trånga vägar och spårvagnar. Jag tror att jag nu har börjat komma underfund med hur gator går. Hittar lite bättre var gång jag är där och det är nog för att jag har promenerat, det går långsammare men man hinner se mer så att man hinner orientera sig.

Slottet

Slottet

Ner på Karl Johan.

Ner på Karl Johan.

Akers Brygga

Akers Brygga

S/V Legend

S/V Legend

Det kantiga Rådhuset.

Det kantiga Rådhuset.

Hem via "Slottsparken".

Hem via ”Slottsparken”.