Islay

Laphroaig

Laphroaig betyder på gaeliska: ”den vackra sänkan vid den breda viken”, och uttalas La-froigk. Den breda viken ser ni nedan.

F140517-189 F140517-003-2

Laphroaig (grundat år 1815) måste vara det mest kända destilleriet på Islay, efter både Lagavulin (grundat år 1816) och Ardbeg (grundat år 1798, Ardbeg sålde inte kommersiellt förrän år 1815). Alla dessa tre destillerierna startade sin verksamhet ganska tätt och ligger nära varandra, dessutom har det legat fler destillerier mellan dessa som numera är nedlagda. Intill Laphroaig låg Ardenistle som grundades 1837 och lades ner 1866. Delar av det destilleriet är numera en del av Laphroaig. Snacka om att vara i ett whisky distrikt.

Ryktet går att Laphroaig startade egentligen redan år 1810, de blev registrerade som tillverkare år 1826.

F140517-178

Till skillnad från de övriga destillerierna vi har besökt på vår resa så mältar man kornet själva här. Man lägger ut kornet på ett golv sedan får det ligga och gro ett tag. Fukten kommer utifrån havet och temperaturen håller sig ganska konstant. Man får ”kratta” emellan åt så att man får vänt kornet. Sticker man ner handen så känner man att det är ganska varmt en bit från ytan. Det är kornet som börjat gro. Innan det går för långt så samlar man ihop det och lägger ut det på ett annat golv med galler i botten och under finns det stora ugnar där man eldar med torv. Röken går upp genom gallret och torkar ut kornet och det blir en rökig malt.

F140517-036 F140517-182

Vår guide pratade långsamt och tydligt.

F140517-186

Här har vi kommit ner i källaren där man skyfflar in torven man har brutit i närheten. Just torven på Islay är så speciell att den gör så att whiskyn får sin rökighet. Man bryter torven för hand delvis fortfarande, man behåller ovansidan som läggs tillbaka, detta för att behålla miljöbilden på Islay. Flyger man över Islay så är det grönt och man ser inte var man bryter torven. Torv kommer att finnas flera hundra år till försäkrade guiden oss.

F140517-193

Efter mältningsprocessen så är det malning av kornet och sedan skall man göra mäsken precis som de övriga destillerierna. När vi gick in det huset fick vi gå i trappor där man satt upp tavlor när Prins Charles var på besök.

F140517-194

Även om Laphroaig inte får sätta prefixet ”Royal” i sitt namn (ännu), finns ryktet att Charles av Wales är ett stort fan av Laphroaig whisky. Så en hovleverantörs stämpel kanske kommer en dag på flaskorna.

F140517-196

En intressant iakttagelse, på övriga destillerier så har man jämnt antal kopparpannor men hos Laphroaig finns det sju. Ni skymtar den sjunde längst till vänster i bilden ovan.

F140517-037 F140517-199

Här står man och övervakar ”spritskåpet”. (Mer om spritskåp och processer i tillverkningen finns här: Klicka på denna länk.

F140517-197 F140517-198 F140517-200

Som ni ser på ovanstående bilden så går halsen från pannorna lite uppför, det beror på att de tunga alkoholerna hinner kondensera och blir vätskedroppar igen och rinner tillbaka i pannan för ytterligare en kokning. De lätta alkoholerna som man vill ha fortsätter iväg i processen för att bli råsprit.

F140517-188

Det sista vi fick se på visningen innan det var dags för ett smakprov var lagerhuset. Här förvarar man de olika faten under ett antal år i en ganska konstant temperatur tack vare läget i den breda viken med havet och luften som kommer in.

F140517-201

Man har flera liknande lagerhus på ön men denna är ju den som man ser när man kommer med färjan och som finns på alla bilder på nätet.

Vi fick prova deras nya Select, en dag innan officiella släppet, vilken tur vi hade. Den var god men jag köpte med mig en Quarter Cask då jag gillar den. Betänk att Quarter Casken är knappt 5 år och är redan så god att jämföra med Lagavulins 12-åriga som har kvar smaken av råspriten. Efter detta var det bara att hämta mitt certifikat att jag äger ”one square fot” samt en dram och en flagga. De är lite kluriga med detta, för om myndigheterna får för sig att bygga något där Laphroaig tar sitt vatten så kommer det blir ganska jobbigt för den som vill ha marken då området ägs av så många människor runt hela världen. Sant eller falskt? Roligt jippo oavsett.

F140517-205 F140517-203

Robban på väg till sin plot, vi hamnade ganska nära då vi blev vänner med Laphroaig ungefär samtidigt.

F140517-206 F140517-208

Stefan hamnade än bit längre bort och Håkan vet jag inte vart han tog vägen. Klockan 17 var han tillbaka, precis lagom så att Gillian, vår guide/servitris/chaufför kunde plocka upp oss och köra tillbaka oss till Bowmore.

På vårt B&B satt vi ett tag och drack några ales och summerade dagen.Sedan var det bara att gå till Bowmore Hotell och äta lite middag, denna sista kväll på Islay för denna gång. Vi hade trevligt under middagen och sedan bestämde vi oss för att sätta oss i puben en stund vilket vi gjorde.

F140518-043

När klockan blev 22 hade det strömmat in en hel del människor och plötsligt släcker man ner och ljudet från musikanläggningen ökar. Lite discolampor startar, coolt tänkte jag. Som att sitta hemma hos någon och ha fest, mysigt. Vi ser människor som kom dit i jeans och tröja komma ut från toaletten med långklänningar och pumps. Man börjar ta in brickor med shots. Fler lokala människor unga som gamla kommer in och vi kan konstatera att nästan alla vår guider var där. De hejar på oss, växlar några ord och minglar vidare. Ägaren/Kocken Linda har bytt om till svart klänning och tagit på sig strass. Hennes make har en kritstrecksrandig kostym på sig, kavajen är lång ner till knät och han servar sin fru Linda med vitt vin. Hon har nu blivit DJ Linda. Efter ett tag orkar han inte hämta glasvis utan kommer med hela flaskan.

F140517-003

Var gång hon spelade en svensk låt så sökte de ögonkontakt med oss och ville skåla, så roligt. Det blev ABBA-låtar och Hey Mickey med Carola. Stefan som är musiker och spelar i ett band och har ett förflutet som rocker gick och nynnande på ”Hey Mickey” på flygplatsen hem. Det var inte bra för hans image sa han och skrattade.

Vi var kvar tills det stängde och sedan fick vi en kort pratstund med Linda innan vi vinglade hem. Så skojigt!

Vad sker härnäst? Jo nu skall vi lämna Islay och köra mot Edinburgh. Nästa stopp blir Oban, en ”liten” omväg.

Annonser

Ardbeg

Lördag morgon efter frukost fanns det lite egentid innan taxin skulle komma och köra oss till Ardbeg. Passade då på att fotografera i omgivningen när gatorna var tomma.

F140517-141

Bowmore Distillery – när jag tog bilden kom jag på att vi missat att betala provsmakningen igår, å andra sidan köpte vi några flaskor.

F140517-142

Jag gillar arkitekturen på husen. F140517-148

Bowmores runda kyrka passade vi på att gå in i. En av två runda kyrkor i Skottland. Att den är rund beror på att djävulen inte skall kunna gömma sig i ett hörn. Den var sparsamt inredd och en stor pelare i mitten håller uppe taket.

F140517-149 F140517-150

Prick klockan nio kom taxin som skulle ta oss till Ardbeg. När vi kom dit började det att dugga.

F140517-152

Här låg receptionen, i det gamla mältningshuset visade det sig.

F140517-153

Väl inne fanns det också ett café, en shop och en dramatisk receptionsdisk med Ardbegs färgsättning och typsnitt.

F140517-155

Vi registrerade oss där och fick därefter vänta en  liten stund. För cirka tio år sedan var det första gången jag fick smaka en Ardbeg och genast konstaterade jag att denna dryck kommer att bli min favoritwhisky. Jag hade egentligen bara druckit Famous Grouse, Glenfiddich, Grant’s och Maccallan tidigare. Då visste jag väldigt lite om Ardbeg och han som introducerade mig i denna ädla dryck sa att det nog är slutet för denna dryck då tillverkningen i princip slutat. Men jag lyckades ändå att köpa 10-årig Ardbeg ett par gånger på systembolaget efter den kvällen. Och nu är jag plötsligt här för att se, höra, lukta och smaka på plats. Det visade sig att Gillian, vår servitris från kvällen innan skulle ha hand om vår grupp. Det var roligt.

F140517-159

Hon berättade först lite om Ardbegs lilla maskot, hunden Shortie som tyvärr avlidit, därefter fortsatte hon med att berätta om att de också köper in sitt malt från Port Ellen som så många andra på Islay. Ardbeg använder ganska rökig malt, upp mot 100 ppm fenol.

F140517-001

Ardbeg destilleri har producerat whisky sedan 1798, och som de flesta skotska destillerier, under större delen av sin historia, producerades whisky för användning i blended whisky, snarare än som en single malt. Produktionen stoppades 1981, men återupptogs i begränsad omfattning under 1989 och fortsatte på en mycket låg nivå fram till slutet av 1996. Allt förföll i stort sätt, men turligen köptes det gamla Ardbeg av  Glenmorangie plc (som ägs av det franska företaget Louis Vuitton Moët Hennessy). Produktion återupptas i Glenmorangies regi under 1997 med stort renoveringsprogram och full produktion återupptas under 1998. Destilleriet öppnades på nytt av Ed Dodson 1997 och överlämnas till Stuart Thomson, som klarade det från 1997 till 2006. Michael ”Mickey” Heads, en Islay infödd och före detta chef på Jura, som hade arbetat på Ardbeg tidigare, tillträdde den 12 mars 2007.

F140517-165

Namnet härstammar från den Gaeliskan: Àrd Beag, vilket betyder liten höjd och man syftar på berget precis utanför destilleriet. Processen hos Ardbeg följer ungefär samma process som den jag skrev om vid vårt besök hos Bruichladdich.

F140517-160

Gillian visar här hur man kontrollerar malningen av kornet så man får en perfekt grist eller gröpe som det heter på svenska.

F140517-025

Kvarnen som maler kornet var väldigt gammal och väl skött då den inte får gå sönder. Det tillverkas inga sådana här kvarnar längre och då får man problem.

F140517-026

Här ligger mäsken.

F140517-027

Sedan lagras vörten ett par dagar på stora träfat innan det är dags att koka vätskan i de två stora kopparpannorna.

F140517-028

Nu kan ni se olikheterna på formen av kopparpannorna hos de olika destillerierna. (Bruichladdich, Jura).

F140517-168 Dags för provning och det blev följande sorter:

  • Blasda var som en frukostwhisky, den doftade milt med en liten rökighet för att vara en Ardbeg. Det fanns lite apelsintoner i också.Smakade väldigt lent men blir lite smörig och rökigheten kommer fram i eftersmaken. Blasda är ett experiment och är snart slut, de sista flaskorna säljs nu.
  • Orginalet, 10-årig, det är en Ardbeg som jag kommer ihåg den.
  • Uigedal, efter ån där de hämtar sitt vatten till destilleriet. Dofter som en tjärad båt och smakar mjukt och lent. Bra balans mellan rök och sötma.
  • Corryvreckan, efter den stora strömvirveln mellan ön Jura och Scarba. Denna påminner om Uigedal, men smakar fruktigare. Eftersmaken är lång.
  • Alligator, så fick den heta då man tyckte insidan av faten hade strukturen som ett alligatorskinn. Vid första sniffen kan man känna lite vanilj sedan kommer det lite fler kryddor och rökigheten dyker upp lite senare. Smaken är lite mandarin och chili innan rökigheten tar över. Även Alligator kan vara svår att få tag på, Gillian hade dock en stor flaska att bjuda på.
F140517-002

Jag köpte en Blasda innan vi satte oss i cafét , ute regnade och blåste det. Vi hade kommit överens med Gillian att hon skulle skjutsa bort oss till Lagavulin för nästa provning efter vår lunch. Så slapp vi gå i regnet, det var bussigt av henne. Hon sa att hon kunde plocka upp oss efter klockan fem om vi var kvar där eller hos Laphroaig. Bara vi gick ut till ”stora vägen”.

Nästa inlägg handlar om Lagavulin.

Paps of Jura.

Första morgen på Islay startade med en riktig Skotsk frukost vilket innebär korv, bacon, vita bönor, ägg, champinjoner, potatisbröd, tomat, black pudding, rostad bröd, marmelad och kaffe.

bild 1Detta stod man sig på väldigt länge och det blev vår standard frukost hela vår vistelse. Innan avfärd till första destilleriet på Jura så gick jag ut på Main Street och tog kort på den runda kyrkan i Bowmore. En av två i Skottland. Att den är rund beror på att ingen djävul kan gömma sig i ett hörn, så finurligt tänkt. Taket hålls uppe av en enda massiv pelare som är centralt placerad.F140516-077Skottland och Islay – det skall ju vara dåligt väder och regn men icke denna dag, så underbart.F140516-082Här är en bild precis innan vi åker nerför backen till Port Askaig där vi skall ta färjan över till Jura. Så glad man blir när vädret är bra. Nere vid färjelägret pratar vi lite med andra personer som väntade på färjan. Han skulle över och bo i husbil på Jura för att springa ett löplopp från Craighouse och upp på Paps of Jura och tillbaka. Paps of Juras högsta punkt är 785 meter (2575 fot) att jämföra Danmarks högsta punkt som ligger på cirka 170 meter över havet. De är branta kullarna med distinkta koniska former liknar kvinnobröst. Ordet pap är ett gammalt ord för fornnordiska ursprung för den kvinnliga bröst därav namnet Paps of Jura.

F140516-089På färjan över från Islay till Jura fick vi språklektion. Hur uttalar man Bunnahabhain och Caol Ila? Nu vet vi och snart är vi över på Jura.

Kennacraig till Port Ellen.

Efter Inveraray blev det några mil till i bilen på slingriga vägar tills vi kom fram till hamnstaden Kennacraig, där vår förbeställda färja väntade på oss, den som skulle ta oss från fastlandet ut till Islay och Port Ellen.

F140515-025

Vi hade en otrolig skön båtfärd med nästan stiltje och horisonten var så vacker.

F140515-029

Vi passade på att äta lite kvällsmat på båten då färden skulle ta cirka två timmar. Vad annars än en mörk Islay Ale och Haggisburgare.

F140515-036 F140515-035

Efter maten började vi närma oss Islay och vi kunde skymta några whiskey destillerier. (Naturligtvis så lämnade jag kvar mitt teleobjektivet i bilen så det fick bli bilder med 70 mm objektiv istället, det var inte tillåtet att gå ner till bildäck under färd). På bilden nedan står jag och fryser, då även jackan låg i bilen, bilden är tagen av © Håkan Alexandersson.

F140515-006

Första destilleriet vi passerade var Ardbeg. (Det står Arbeg tydligt på fasaden när man förstorar upp bilden, dock inte möjligt i detta forum).

F140515-038

Sedan såg vi Lagavulin och sist Laphroaig.

F140515-044

Destillerierna ligger otillgängligt med en massa kobbar och skär framför, etableringen av destillerierna så här otillgängligt är helt avsiktlig för när man tidigare producerade whiskyn olagligt på ön så kunde man se skattmasen komma från fastlandet denna väg. Då hann man i lugn ro demontera tillverkningen och gömma all sprit någonstans ute på ön innan han hann fram.

F140515-052

Så var man äntligen framme till Islay andra största stad Port Ellen.

F140515-050

Sakta gled vi in i hamn. Man hade även här ett destilleri för länge sedan men det är numera nedlagt. Dock finns det fortfarande flaskor att köpa för den som har mycket pengar i sin plånbok. Den billigaste på Systembolaget kostar ca 7000 kr.

F140515-054

På Islay har man de rökigaste whiskysorterna i världen och numera mältar man kornet i Port Ellen efter speciella recept för de övriga destillerierna på ön. Mer om detta kommer jag skriva om senare, nu skall vi i land och åka vidare till vår slutdestination Bowmore.