Islay Ale

Islay Ale

Efter så mycket whisky var vi sugna på lite öl så vi åkte till öns enda bryggeri, Islay Ales. Ett litet ställe, med en butik och ett rum där de har sina fyra jäskar. De kan producera ca 640 liter Ale per gång. Anledningen till att de startade ett bryggeri var att man inte hade råd att köpa öl när de gick i pension, skojade Paul som visade oss processen.

F140516-139

Det är ungefär samma process som när man gör vörten till whiskyn. Dock använder man inte samma malt och sedan tillsätter man ju humle och andra saker för att få olika karaktärer.

I butiken kunde man köpa 8 sorter idag, de på glashyllan ville de inte sälja till oss.

F140516-138

Vi beslutade oss för att köpa en flaska av var sort och tänkte åka tillbaka till Bowmore och kanske sätta oss vid piren och provsmaka dem. Gubbarna avrådde oss att göra det då det inte var tillåtet att dricka utomhus. Jaha, tänkte vi så tackade vi för visningen och åkte tillbaka till vårt Bed & Breakfast.

Innan vi gick ”hem” så snubblade vi förbi Bowmore Disillery också och tog var sin dram. Alla tog var sin sort och jag köpte en Bowmore Darkest. Tillbaka på vårt B&B så dukade vi upp våra Ales.

F140516-022

Av bryggeriet hade vi fått ett informationsblad om var sort och vi startade att prova från vänster till höger. Alkoholhalten var som lägst 3,5 % och som mest 5 %, så det var ingen fara för yrsel.

F140516-021

Vi fann ingen favorit och den sista som skulle smaka ingefära och kanel var sämst. Nä, detta var inget man köper med sig hem. (Dun Hogs Head Ale var hyffsad att dricka).

Dusch och ombyte, sedan var det dags för lite kvällsmat på byn. Vi hade fått indikation från Bowmore Distllery att Bowmore Hotel hade bra mat så vi gick dit. På väg dit fann jag denna skylt, då förstod jag gubbarna från bryggeriet, det kunde ha blivit dyrt för oss att sitta nere vid piren och dricka öl.

bild 2

Bowmore Hotel visade sig vara både hotell, restaurang och pub. De visade oss till ett bord nära baren där de hade ett väldigt stort sortiment whisky. Vi tog in var sin ale och en whisky, mitt val föll på en Laphroaig Triple Wood. Jag och Robert tog havskräftor till middag med vitlökssmör, ovanligt nog så var det gott med en rökig whisky till.

bild 3

Håkan och Stefan tog Haggis och jag var glad för mitt val av mat. De sa att det var gott men det såg inte särskilt spännande ut. Haggis är en maträtt från Skottland, traditionellt gjord på fårinälvor, havregryn, ister, lök och olika kryddor som i en korv som skall vara gjord av fårmage. Den påminner i smak och konsistens om pölsa, om än lite torrare i konsistensen. När man skär upp den så rinner innehållet ut som på tallriken. Till Haggis äter man potatis- och gul kålrotsmos.

F140516-024

Under middagen pratade vi med personalen och framför allt servitrisen Gillian. Hon frågade vad vi skulle göra imorgon och när vi sa att vi skall besöka Ardbeg så sa hon att hon jobbar där imorgon och hon erbjöd oss t.0.m. skjuts dit imorgon bitti, så snällt. Men vi hade redan bokat taxi, då vi hade insett att busstiderna inte stämde med när vi var tvungna att vara på Ardbeg för vår  visning. Efter maten så tog vi beslutet att boka samma bord imorgon, lördag, för att vara säkra att få plats. Bartendern tyckte det var bäst för det brukar vara mer människor ute en lördag i Bowmore.

Efter denna händelserika fredag med besök på Jura, Bruichladdich, Islay Ales och Bowmore återstod det bara för oss att lägga sig. Härnäst kommer jag blogga om Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig.

Annonser