Andorra

Vandringsresa i Andorra, dag 4.

Det har gått en dag sedan vi vandrade sist, vilodagen tillbringade vi på Thermalbadet Caldea i Andorra la Vella. Häftigt ställe med flera olika pooler inne och ute där man kunde relaxa.

Sedan förra vandringen har jag laddat för att försöka vara med den tuffa gruppen och bestiga en topp. Idag bestämde jag mig för att komma upp på Alt del Griu på 2874 m.

Vandringen började i skidområdet Grandvalira, Grau Roig på 2050 meter.

Grandvalira, Grau Roig

 

Vi började vandringen genom att gå upp i en skidbacke och förbi lösa kor innan vi kom in i skog med en brant slingrande stig. Vi var ganska så möra när vi kom upp till första sjön ca 100 m stighöjd, där vi fick en chans att pusta ut. Från sjön kunde vi se berget som skulle bestigas idag. Toppen längst till höger på bilden skall vi upp på.

F180714-076

 

För varje sjö vi gick upp till tog vi kanske 50-100 höjdmeter. Nedan bild är från den andra sjön och i fjärran ser ni skidområdet vi lämnat bakom oss.

F180714-080

 

Nu har vi börjat närma oss berget men det är fortfarande några sjöar att passera innan den stora stigningen.

F180714-082

 

F180714-087

 

Nu har vi kommit till sjön där vi efter bestigningen skall gå tillbaka till för att äta vår matsäck. Flera deltagare lämnade kvar maten där för att slippa bära med sig den extra tyngden upp till toppen.

F180714-090

 

Nu började den riktiga stigningen, det tog ca en timma att gå en serpentinstig upp till bergskammen till höger i bilden. Sparkade man till en sten löpte de som gick nedanför en stor risk att få den på sig. Här gäller det att vara fokuserad. Guiden sa att han inte kommer att stanna någon gång under den sista biten utan man måste försöka hitta sitt eget tempo att gå.

F180714-091

 

Nedan bild är tagen i början av serpentinstigen innan det blev som brantast att gå. Till vänster ser ni några som går nedanför oss.

F180714-092

 

Helt utpumpad och förmodligen maxpuls så var jag till slut uppe på bergskammen. härifrån är det ”bara” 15-20 minuter till toppen.

F180714-093

 

Vår guide väntar på de sista i gruppen. Den andra sjön i bilden är där några lämnade sin mat.

F180714-095

 

Med mycket vilja så gjorde jag det. Här står jag äntligen på toppen 2874 meter upp. En sådan känsla det var att ta ut sig så mycket för att nå hit. Men nu rusar det i kroppen av adrenalin. Så nöjd!

F180714-103

 

Har man varit på toppen så måste man ner igen. Ca tre-fyra timmar senare kunde vi vända oss om vid en av de många sjöarna och se toppen bakom oss. ”Knallen” till höger i bilden är vår topp.

F180714-107

 

En kall öl gjorde gott efter denna vandring och adrenalinruset fortsätter. En jäkligt häftig känsla. Detta var vår sista vandringsdag men nu vill man vandra snart igen. Mycket bra avslutning på vår resa. Imorgon bär det iväg till Barcelona.

 

Annonser

Vandringsresa i Andorra, dag 3.

Gårdagen var en ganska lätt vandring men idag skall det bli lite tuffare då det hade regnat och haglat på kvällen. Guiderna var osäkra på hur lederna i Ransoldalen skulle vara efter regnet, men framförallt sa de att vi har lite mer bråttom idag för att slippa undan ett annalkande oväder på eftermiddagen. Tuffa gruppen skall bestiga toppen Pic de la Serrera, 2913 m och för att komma dit i tid och tillbaka innan ovädret var de tvungna att hålla ett ganska snabbt tempo. Våra vänner sa sedan vid middagen att de fullkomligt ”sprang” upp och ner på toppen. Med tanke på tempot så valde jag även idag mig till den ”lätta” gruppen som skall gå samma väg med ett lugnare tempo som den svårare gruppen men inte göra någon toppbestigning.

Ransoldalen

 

Vandringen visade sig vara ett litet äventyr med lite klättring och passera lite forsar med mera. Över denna forsen var det en familj som passerade över. Först bar mannen över sina barn, två pojkar i 6-8 års åldern, och sedan sin fru på ryggen. Hade han halkat så kunde det ha sluta illa då strömmen var ganska stark.

Ransoldalen

 

Man har en fördel om man inte är höjdrädd!

Ransoldalen

 

Här väntar vi in gänget som kom lite efter pga klättringen.

F180712-059

 

Kort paus vid en sjö innan fortsatt klättring till nästa sjö på ca 2650 meter.

Ransoldalen

 

Nu började ovädret komma in så vi påbörjade nedgången där vi fick gå på skrå och passera glaciär där forsen brusade under. Guiden var tydlig med att vi skulle hålla avstånd så att den inte skulle brista.

Passerar över en glaciär

 

Det visade sig att ovädret inte blev så farligt under vandringen, bara ca 30 min regn och vind, sedan sprack det upp igen.

Ransoldalen

 

Regnet återkom ihärdigt när vi precis satt oss i bussen tillbaka till hotellet.

Jag tyckte denna vandring var rolig då det var så många olika moment men flera i gruppen var mer skeptiska och tyckte det var tufft med klättringen och dåliga stigar.

 

 

Vandringsresa i Andorra, dag 2.

Ny dag, denna gång lite lättare då vi inte skulle gå så många höjdmeter. Kanske 300 meter blev det.

Vi åkte förbi byn Ordino med bussen för att komma till nationalparken Sorteny. Våra guider sa att vi skulle få se mycket blommor och vackra vyer under dagen och inte så mycket klättring. Men för att komma in i parkområdet så var vi tvungna att gå en smal naturstig längs med en fors.  Forsen låg i solen och stigen i skuggan så tyvärr blev vattnet i bilden nedan lite utfrätt.

Vacker fors.

 

När vi kom upp till parken vaktades ”ingången” av ett smides monument, samma form som husen i Andorra har framför sina fönster och dörrar för att hålla borta tjuvar och annat ont. Monumentet skall således skydda parken från onda ting.

Nationalparken Sorteny

 

Efter ett litet stopp vid en trädgård som innehöll an mängd olika plantor så startade vandringen på riktigt. Nedan breda väg var bara en kort bit.

Sorteny nationalpark,

 

Över stock och sten samt forsar gick vår färd. Inga större höjdmeter men väldigt varmt, vi var bara på ca 2000 meters höjd.

Nationalparken Sorteny

 

Efter någon timme kom vi fram till ett hus där man kan sova över, det finns några sådana ställen runt hela Andorra där man kan gå från hus till hus under ca en vecka och passera alla dalar. På El refugi Borda de Sorteny på 1965 m tog vi en ölpaus.

Gott med en öl!

 

El refugi Borda de Sorteny  på 1965 m.

 

Längst bort ser man Pics de La Serrera i L’Estanyo som är 2913 m hög men dit skall vi inte idag.

Efter pausen blev det en kraftig stigning upp till en fin äng med en massa blommor men gruppen tog beslut, efter lite andhämtning, att gå vidare. Vi ville istället komma ner i Rialbdalen för att äta matsäcken och kanske bada i forsen.

Rialbdalen, nationalparken Sorteny

 

Går man upp, så måste man gå ner och efter ca en timma gång brant nedför så var vi nere i dalen för ”lunch”.

Rialbdalen, nationalparken Sorteny

 

Det var flera som badade här i sjugradigt smältvatten från berget.

Efter paus i ca 40 minuter så vandrade vi tillbaka till bussen. En skön vandring som inte var så farligt jobbig, även om det kändes i låren efter att ha gått brant nerför i över en timma.

Vandringsresa i Andorra, dag 1.

Vi flög till Barcelona där vi blev upphämtade med buss som tog oss hela vägen till vårt hotell i byn Soldeu på 1720 meters höjd, som ligger mitt i Andorras Grandvalira skidsystem.

Ladies Alpine Ski World Cup Grandvalira Soldeu hölls här år 2012 och en bit från vårt hotellet var det en större arbetsplats med kranar och maskiner som förbereder målgången utav en tävling då FIS ALPINE SKIING WORLD CUP FINALS (Alpina VM)  sker 11-17 mars, 2019.

Andorra utvecklas snabbt, man har ganska nyligen även upptäckt att man kan tjäna pengar på vandringsturism under sommarhalvåret också, så flera av byarna är väldigt sovande och mycket är stängt.

I våras var vi och åkte skidor i Zell am See men denna gången har vi inte med oss skidor för det är ju sommar nu så det är vandring i bergen som gäller. Våra vänner hade pratat varmt om deras resa till Val Di Fiemme förra året och de tänkte vandra i Andorra detta året, så vi hoppade på tåget och hängde med dem. Vandra kan inte vara så tufft, har sett många fina bilder från olika vandringar på internet. Mysiga stigar, vyer och toppstugor där man kan köpa sig en kall öl. På inrådan någon månad innan resan köpte vi riktiga kängor från Lundhags som vi gick in på hemmaplan. En bra sula och skaft så man inte vrickar fötterna var viktigt att ha.

Nu var vi på plats och efter frukost första dagen fick vi göra var sin macka och kunde hämta var sin påse som innehöll vatten, juice, energibar, frukt och nötter. Detta skulle vi ha med oss på vår vandring, då lunch skall intas uppe i bergen. Det blev sedan samma procedur varje vandringsdag.

Våra båda guider, Susanna och Xavier, informerade oss om dagens vandring till Estanys Siscaro och sa att vi börjar med att gå gemensamt men sedan delar upp oss i en svår och lätt grupp. Det lät bra och sedan började vi går från hotellet. Det började med en tuff stigning i ca 30 minuter, kanske 100-150 m höjdleds över rötter, sten och berg. Var finns de plattade och grusade stigarna jag sett på bild från andra orter?

När Xavier äntligen pausade så sa han att nu kan vi välja grupp för fortsatta mål. Då var jag redan helt slut och svettades ymnigt, det enda beslutet jag kunde ta var att gå med den lätta gruppen, vi skall ju gå 4-5 timmar till. Lätta gruppen skulle dessutom upp ytterligare 400 m, medans den svåra ca 700 m.

Det visade sig att första stigningen var värst och chockade även de vana vandrarna då tempot var ganska högt och det var hela tiden uppför. Man var tvungen under hela vandringen att vara koncentrerad på var man satte ner fötterna för att inte trampa snett eller ramla. Ibland fick man stoppa på naturstigen och se sig om i det gröna landskapet, växterna som blommade och med bäckarna som porlade. Guiderna sa att snön precis smält bort och växtligheten har exploderat på bara några veckor.

F180710-006

 

F180710-009

 

F180710-015

 

F180710-017

Där nere vid stugan skall vi ta lunchpaus, Cabana de Siscaró ligger 2.145 meter över havet.

F180710-020

 

F180710-021

Vi gick nedför längs med en fors.

F180710-023

Har man gått uppför måste man även gå nedför.

F180710-025

Bara 3 km kvar, dock var det en sista stigning kvar innan mål.

Det var det mycket skönt att slappna av med en öl på After Walken efteråt.