Öl i allmänhet

Öl från medeltiden.

Dags för julmarknad igen. Idag befinner vi oss i staden Goslar som grundades redan år 922. Under 1000-talet byggde Kejsare Henrik II ett ”Kaiserpfalz” där. Detta gjorde han efter att man av en slump fann stora silverfyndigheter i Rammelsberg som ligger i närheten.  Man lät senare prägla mynt som man har hittat ända upp till Färöarna under modern tid.

F181208-084

I staden passade vi på att besöka bryggerihuset där de gör det lokala ölet Gose vars logo är samma som prydnaden på fontänen på stora torgplatsen.

IMG_5006

Gose är en mjölksyrejäst veteöl med viss sälta som bryggts sedan medeltiden här. Orsaken till den salta smaken tros vara att Goslar förr i tiden hade naturligt salt vatten. I dag jäser ölet med tillsatt jäst och smaken är frisk, salt och torr med aromer av citrus. Ölet kryddas med koriander och salt. På flaska håller sig ölet ca åtta veckor.

F181208-090

Jag provade deras utmärkta ”Urbier”, både Hell (ljus) och Dunkel(mörk). Båda var mycket goda.

Det tyska ”Reinheitsgebot”, som slogs fast år 1516 i Inglostad föreskriver att man endast får använda korn, humle, och vatten då man brygger öl.

Gose som tillverkades flera hundra år innan renhetspåbudet uppfyller således inte kravet och får egentligen inte kallas öl. Påbudet skrevs mest för att hertigarna skulle ha koll på all produktion. De ville inte att vete skulle användas till öl bland annat. Idag är det mer fritt.

Annonser

Islay Ale

Efter så mycket whisky var vi sugna på lite öl så vi åkte till öns enda bryggeri, Islay Ales. Ett litet ställe, med en butik och ett rum där de har sina fyra jäskar. De kan producera ca 640 liter Ale per gång. Anledningen till att de startade ett bryggeri var att man inte hade råd att köpa öl när de gick i pension, skojade Paul som visade oss processen.

F140516-139

Det är ungefär samma process som när man gör vörten till whiskyn. Dock använder man inte samma malt och sedan tillsätter man ju humle och andra saker för att få olika karaktärer.

I butiken kunde man köpa 8 sorter idag, de på glashyllan ville de inte sälja till oss.

F140516-138

Vi beslutade oss för att köpa en flaska av var sort och tänkte åka tillbaka till Bowmore och kanske sätta oss vid piren och provsmaka dem. Gubbarna avrådde oss att göra det då det inte var tillåtet att dricka utomhus. Jaha, tänkte vi så tackade vi för visningen och åkte tillbaka till vårt Bed & Breakfast.

Innan vi gick ”hem” så snubblade vi förbi Bowmore Disillery också och tog var sin dram. Alla tog var sin sort och jag köpte en Bowmore Darkest. Tillbaka på vårt B&B så dukade vi upp våra Ales.

F140516-022

Av bryggeriet hade vi fått ett informationsblad om var sort och vi startade att prova från vänster till höger. Alkoholhalten var som lägst 3,5 % och som mest 5 %, så det var ingen fara för yrsel.

F140516-021

Vi fann ingen favorit och den sista som skulle smaka ingefära och kanel var sämst. Nä, detta var inget man köper med sig hem. (Dun Hogs Head Ale var hyffsad att dricka).

Dusch och ombyte, sedan var det dags för lite kvällsmat på byn. Vi hade fått indikation från Bowmore Distllery att Bowmore Hotel hade bra mat så vi gick dit. På väg dit fann jag denna skylt, då förstod jag gubbarna från bryggeriet, det kunde ha blivit dyrt för oss att sitta nere vid piren och dricka öl.

bild 2

Bowmore Hotel visade sig vara både hotell, restaurang och pub. De visade oss till ett bord nära baren där de hade ett väldigt stort sortiment whisky. Vi tog in var sin ale och en whisky, mitt val föll på en Laphroaig Triple Wood. Jag och Robert tog havskräftor till middag med vitlökssmör, ovanligt nog så var det gott med en rökig whisky till.

bild 3

Håkan och Stefan tog Haggis och jag var glad för mitt val av mat. De sa att det var gott men det såg inte särskilt spännande ut. Haggis är en maträtt från Skottland, traditionellt gjord på fårinälvor, havregryn, ister, lök och olika kryddor som i en korv som skall vara gjord av fårmage. Den påminner i smak och konsistens om pölsa, om än lite torrare i konsistensen. När man skär upp den så rinner innehållet ut som på tallriken. Till Haggis äter man potatis- och gul kålrotsmos.

F140516-024

Under middagen pratade vi med personalen och framför allt servitrisen Gillian. Hon frågade vad vi skulle göra imorgon och när vi sa att vi skall besöka Ardbeg så sa hon att hon jobbar där imorgon och hon erbjöd oss t.0.m. skjuts dit imorgon bitti, så snällt. Men vi hade redan bokat taxi, då vi hade insett att busstiderna inte stämde med när vi var tvungna att vara på Ardbeg för vår  visning. Efter maten så tog vi beslutet att boka samma bord imorgon, lördag, för att vara säkra att få plats. Bartendern tyckte det var bäst för det brukar vara mer människor ute en lördag i Bowmore.

Efter denna händelserika fredag med besök på Jura, Bruichladdich, Islay Ales och Bowmore återstod det bara för oss att lägga sig. Härnäst kommer jag blogga om Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig.

Innis & Gunn

Igår efter jobbet fick man snabbt veckohandla och köra hem kassarna innan vi for iväg till kompisar för lite fredagsmys i trädgården. Trevlig att bara sitta och drälla efter en arbetsvecka och ta ett glas.

Jag höll mig till öl denna kvällen och hade med mig en sparad Innis & Gunn från Edinburgh. Det är en Ale som är lagrad på ekfat i ca 70-80 dagar normalt. Men den limiterade versionen Oloroso Cask som jag drack är istället lagrad på ekfat vilka har innehållit sherry. (Slut på bolaget).

20140524-085829-32309458.jpg

Hög alkoholhalt och smaken från fatet gör att ölen blir mycket smakrik. Mumma, men det räcker med en, eller?

När min öl tog slut kom Fredrik med en Irish Whisky Finish, som han tyckte jag skulle ha. Han gillade den inte själv.

20140524-090254-32574766.jpg

Men det gör jag, denna var god, inte liks söt som Oloroso. Mer en Guiness med sötma och styrka. Mums!

En gaffel kort?

Fick besök av min arbetskamrat idag som rest ända från Sundsvall för att träffa mig. Efter jobbet hade jag bokat oss på Ölrepubliken för lite öl och mat. Där skulle Håkan även ansluta bara för att diskutera vår gemensamma resa till Islay i Skottland.
Håkan var lite sen på grund av broöppning så jag och R tog in ett glas Köstritzer Schwarzbier på fat. Ett gott mörkt öl som smakar lager men med mindre kolsyra.
När H anlände fick han komma ikapp lite innan vi beställde in mat och dryck. För min del blev det en klassisk Råbiff med tillbehör och till det drack jag en Gaffel Kölsch, som tillverkas enbart i Köln. Detta var helt i min smak och jag åt med välbehag och lät ölet svalka strupen.
Vi avslutade kvällen med ytterligare en öl och denna gång hamnade jag i Bayern på ”min ölresa” denna kväll. Det blev ett Weihenstephaner weissbier. Mums vad gott!

Nu ligger jag i min säng och skall snart släcka sänglampan och tänker, jag är nog en Gaffel kort! Gött att det är fredag imorgon.

Chokladinpackad.

Lördagsmorgonen startade med frukost och sedan 30 minuter spinning och ca 30 minuter i gymmet. Efter fika så fick jag och A skjuts in till stan av bussiga Fredde.

Jag fick en behandling hos Energikällan i julklapp av min fru och nu blev det dags för en chili- och chokladoljainpackning för hela baksidan av kroppen, och därefter massage för rygg, nacke och axlar. Behandlingen gjordes på oss båda och medans jag var inpackad fick A massage, efter halva tiden så bytte man.

Jag somnade gott och vaknade till av mina egna snarkningar eller var det fnissningar jag hörde?

energi

Efter behandlingen blev det en promenad till Avenyn och en öl på Flying Scotsman. Vi provade en ljus fatöl, 1795 Budejovické Pivo, från Tjeckien.

Ca klockan 18 stack vi över till Amazing Thai för att äta middag med andra kompisar som kommit in till centrum. Det var hur trevligt som helst – så vi missade melodifestivalen. Vi fick se den i efterhand.

Detta var en go lördag!