Bruichladdich.


Vår resa gick från Jura via den lilla färjan till Port Askaig och sedan vidare till nästa whiskyprovning på Bruichladdich som ligger strax norr om Port Charlotte på halvön Rhinns. Bruichladdich betyder ”steniga stranden”. Men först var vi tvungna att ha lite i magen och det ordnade vi lätt då det fanns en affär/café som snabbt monterade ihop några sandwichar åt oss bredvid destilleriet, de hade koll på när visningarna skulle äga rum.

Det är ingen av oss som försökt klättra in i pannan, ni kan vara lugna.

F140516-123 F140515-010-2

Glada efter maten så var vi beredda att gå på den guidade visningen. Bilden ovan är den sista bilden som togs med en Leica M8 innan batteriet i den tog slut på denna resan. Batteriladdaren? Den låg hemma i bostaden långt borta från Islay. Då är det bättre att ha med sig en Sony NEX-5, med laddare, ha ha. 🙂 (Jag var bara tvungen att skriva detta Håkan, fina bilder fick du ju med din mobil trots allt).

Bruichladdich är ett destilleri som inte bara levererar rökig whisky. De experimenterar mycket med olika typer av fatlagring och många äldre whiskyfantaster gillar inte det. Jag tror att man vänder sig till en yngre publik med tanke på färgerna på flaskorna m.m.

Destilleriet är ett av de två enda privatägda på Islay (det andra är det relativt nystartade Kilchoman, som vi inte besökte på vår resa). Precis som på Jura köper Bruichladdich sitt malt från Port Ellen enligt recept på rökighet. Det som sker med malten därefter är att den först mals ner till gröpe och sedan läggs den i en mäsktunna där man tillsätter varmt vatten mellan 65-85 grader i olika omgångar. Oftast häller man på i tre omgångar och filtrerar av den sockerhaltiga lösning som man får efterhand. En mäsktunna är vanligtvis gjord av stål och kan rymma allt mellan 1 och 15 ton gröpe. Olika modeller finns men samtliga har det gemensamt att gröpen hela tiden rörs om för att mer effektivt lösa ut sockret. Hela mäskningen kan ta cirka 1-2 timmar och den sockerhaltiga lösning man får ut kallas vört.

F140516-125 F140516-126

Nu är det dags för den stora omvandlingen av socker till alkohol, det vill säga jäsningen. Innan den påbörjas måste man kyla ner vörten till ca 20 grader annars kommer jästsvamparna att dö. Den kylda vörten pumpas över i jäskar som kan vara i trä eller i rostfritt stål, här var de i trä. När jästen hällts i, börjar jästcellerna föröka sig med hjälp av det syre som finns i vörten. Efterhand minskar syret och koldioxiden tar över. Jästcellerna, som behöver syre, börjar då hämta det från sockermolekylerna istället. Det bildas då ännu mer koldioxid samt alkohol och olika smakämnen. Efter ungefär 48 timmar är allt syre förbrukat och jästcellerna dör och sjunker till botten.

När jäsningen är klar har man fått fram en mäsk med en alkoholhalt mellan 5 och 8%. Detta är ungefär samma procedur som används för att framställa en ale. För att fortsätta framställningen av en öl, tillsätter man bland annat humle medan man för whiskyns del går in i en destilleringsprocess. Nedan provsmakar vi den grumliga mäsken.

F140516-127 F140516-128

Nu är det dags att destillera och det gör man i huvudsak i traditionella pot stills gjorda av koppar. Alla destillerier har olika form och antal på pannorna. Med ytterst få undantag destillerar man två gånger i två separata kopparpannor. Att de är gjorda av koppar är viktigt eftersom kopparn reagerar med alkoholen och tar bort många av de orenheter (t ex svavel) som man inte vill få med i spriten som ska lagras. Behöver man av någon anledning byta en panna så ordnar man en exakt kopia inklusive eventuella bucklor. Från jäs karen pumpas mäsken över i den första pannan – mäskpannan, det är den ni ser längst till vänster.

F140516-016

Mäsken värms upp till 95 grader och den koldioxid som följt med från jäskaret gör att innehållet i pannan börjar skumma. Det är viktigt att reglera temperaturen så att skummet inte stiger upp i pannan och följer med destillatet till nästa steg. Efter en stund har koldioxiden försvunnit och mäsken sjuder samtidigt som alkohol och vatten börjar avdunsta och stiger upp i pannans hals som ånga. Där halsen slutar gör pannan en kraftig böj och forstätter i det som kallas lynearm. När ångan nått lynearm fortsätter den mot en kondensor och övergår i flytande form. Från kondensorn fortsätter destillatet till ett spritskåp (spirit safe) som är ett mässingskåp försett med glasrutor och ett hänglås.

F140516-018

Spritskåpet är egentligen en plats där operatören vid behov kan göra diverse mätningar på spriten. Via spritskåpet når destillatet, som nu kallas low wines, fram till en stor behållare som kallas low wines & feints receiver. Alkoholhalten har nu stigit till cirka 20% och förutom att koncentrera alkoholen har man i mäskpannan tagit bort en del oönskade smakämnen.

F140516-131

Det är nu dags för den andra destillationen som försiggår i spritpannan (spirit still). Spritpannan fylls med low wines från mäskpannan men även med en del av det alkoholstarkare innehållet från den föregående destillationen i spritpannan. Anledningen till detta är att alkoholhalten på det destillat som går in i spritpannan måste ha en alkoholhalt kring 28%. Om den är lägre (och lågvinet ligger ju bara kring 20%) kommer man inte att kunna nå mer än 60% alkoholstyrka på det färdiga destillatet från spritpannan och spriten kan inte fraktionera. Det betyder att man vid så låg alkoholhalt som 60% inte kommer att lyckas samla upp just de smakämnen som man är intresserad av i den färdiga spriten.

Destillatet i spritpannan värms upp och alkoholen (som har en lägre kokpunkt än vatten) börjar stiga upp i pannans hals och vidare genom lyne arm för att kondenseras tillbaka till flytande form. Återigen flödar spriten vidare till spritskåpet men istället för att ta tillvara allt som rinner igenom som man gjorde vid den första destilleringen, delar man nu upp destillatet i tre delar. Den första, grumliga delen kallas försprit (foreshots) och innehåller en hel del föroreningar som man inte vill ha med i den sprit som tas tillvara. Förspriten rinner i ungefär 15-25 minuter och därefter kommer man till den del som kallas middle cut eller heart. Denna sprit är helt klar och det är också den del som man tar tillvara för att sedan lagra till whisky. För att skilja denna del från förspriten, vrider man en kran på spritskåpet och ”dirigerar om” spriten till en annan behållare. Den tid det tar att destillera the middle cut varierar från destilleri till destilleri och beror på vilken karaktär man vill ha på sin whisky.

I takt med att destilleringen fortgår, sjunker alkoholhalten och olika smakämnen dyker upp vid olika alkoholstyrkor. När alkoholhalten är kring 75% får man med många olika estrar som ger en fruktig whisky. Om det inte är det man önskar, väntar man därför lite längre med att samla upp the middle cut. Rökiga fenoler däremot, dyker upp vid lägre alkoholstyrker så när många destillerier slutar samla upp the middle cut kring 65%, fortsätter till exempel destillerierna på Islay ner till 60% eller lägre för att få fram den typiska rökiga karaktären. Det är viktigt att inte fortsätta för länge. Vid ännu lägre alkoholhalt börjar nya, oönskade smakämnen dyka upp som kan ge spriten en väldigt oangenäm smak. Denna del kallas feints och samlas upp tillsammans med foreshots i en speciell behållare för att ingå i nästa destillation.

Ovanstående processbeskrivningen är delvis tagen från whiskyforum.se och jag kommer inte upprepa den var gång på de övriga destillerierna vi besökt, jag skonar er.

Håkan smakar lite stark råsprit.

F140516-130

Nästa steg för en bra whisky är lagringen på fat. Innan råspriten fylls på ekfat för att mogna, spär många ut spriten med vatten så att den får en alkoholhalt på 63,5% eftersom detta av många anses vara den optimala alkoholstyrkan för spriten att mogna. Spriten måste enligt lag fyllas på fat gjorda av ek och för att kallas whisky måste den i Skottland lagras minst tre år på fat. När whiskyn slutligen är färdig att tappas på flaska, filtreras den och späds ut till rätt alkoholhalt. Allt oftare nuförtiden väljer man att tappa whiskyn på flaska direkt från fatet (efter filtrering) utan utspädning. En sådan whisky kallas för cask strength. Angel´s Share kallas den andel av whiskyn som avdunstar under lagringstiden. I Skottland avdunstar whiskyn i snitt 1,5-2% per år.

Det finns en film som heter på svenska Änglarnas andel, se den är mitt tips. Vår guide frågade om vi sett filmen, men det var bara jag som hade det. Jag skojade med henne att jag kommer att gömma mig på lagret, men hon sa att hon hade stenkoll på hur många som var med på visningen.

F140516-132 F140516-019 F140516-135

Så var det dags för provsmakning. Sex sorter plus gin som de också tillverkar här ställdes fram. Guiden pratade varmt för en Port Charlotte 03 som man kunde tappa upp direkt från en tunna och få flaskan märkt med datum och namn.

  • Classic Laddie
  • Rockside Farm 2007
  • Kynagarry Farm 2006
  • Port Charlotte 03
  • Port Charlotte 10
  • Organic
  • Octomore, vilken?
  • The Botanist (Gin)

Den rökigaste var  Octomore och den jag köpte hette Organic.

F140516-136

Vår guide avslutade vår provning med att ge vår chaufför Robert en miniflaska och ett whiskyglas så att han skulle kunna njuta av den senare. Pluspoäng till henne!

Medans vi varit och provat hade dessutom målaren kommit en bit på vägen med textningen.

Vårt nästa stopp blir ett alebryggeri, Islay Ale. Det får bli mitt nästa inlägg på denna blogg.

F140516-137
Annonser

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s