Oj, det var längesedan jag jobbade i Photoshop. Numera gör jag det mesta i Lightroom så man är lite ringrostig på att hitta penslar och reglage.
Nedan bild är direkt från kameran i RAW-format. Annika på café i befintligt ljus från ett fönster.
Sedan har jag retuscherat den till nedan resultat med hjälp av toner, frekvensseparering och lite kurvor. De gick ganska snabbt att göra om bilden.
Vad tycker ni? Jag tycker inte jag tagit i för mycket i retuschen.
Oj vad tiden går fort. Nu har vi varit hemma över en vecka. Jag saknar Italien där vi åkt utförsåkning i Dolomiterna och njutit av de mäktiga bergstopparna.
Vi bodde i den lilla byn Canazei i Val di Fassa. Bilden ovan är tagen från vår balkong på eftermiddagen när solen fortfarande belyser topparna.
Val di Fassa är beläget i Trentino i nordöstra Italien och är en av de största och mest kända dalarna i regionen. Dolomiterna är inskrivet i UNESCOs världsarvslista.
Det finns många utsiktspunkter som man kan besöka i området. Hit kom vi via kabinbanan från byn Arabba.
Häftigast på resan var nog att vara på Marmolada som är 3265 meter högt. Efter att ha njutit av utsikten åkte vi skidor ner den tolv kilometer långa pisten. Fallhöjd på 1800 m.
Hit vill jag komma tillbaka.
Min fru och barn vet vad jag vill ha.
I födelsedagspresent fick jag boken ”Nebbiolo så funkar det”, skriven av Alf Tumble och Petter Alexis.
I julklapp kom barnen med ett rött vin från Bordeaux, La Dame de Malescot 2014. och en flaska Champagne Louis Roederer.
Sedan fick jag ett presentkort på systembolaget där jag naturligtvis köpte mig en bättre Barolo.
Paolo Scavino – såklart är producenten med i ovannämnda bok.
God Fortsättning!
Dags för julmarknad igen. Idag befinner vi oss i staden Goslar som grundades redan år 922. Under 1000-talet byggde Kejsare Henrik II ett ”Kaiserpfalz” där. Detta gjorde han efter att man av en slump fann stora silverfyndigheter i Rammelsberg som ligger i närheten. Man lät senare prägla mynt som man har hittat ända upp till Färöarna under modern tid.
I staden passade vi på att besöka bryggerihuset där de gör det lokala ölet Gose vars logo är samma som prydnaden på fontänen på stora torgplatsen.
Gose är en mjölksyrejäst veteöl med viss sälta som bryggts sedan medeltiden här. Orsaken till den salta smaken tros vara att Goslar förr i tiden hade naturligt salt vatten. I dag jäser ölet med tillsatt jäst och smaken är frisk, salt och torr med aromer av citrus. Ölet kryddas med koriander och salt. På flaska håller sig ölet ca åtta veckor.
Jag provade deras utmärkta ”Urbier”, både Hell (ljus) och Dunkel(mörk). Båda var mycket goda.
Det tyska ”Reinheitsgebot”, som slogs fast år 1516 i Inglostad föreskriver att man endast får använda korn, humle, och vatten då man brygger öl.
Gose som tillverkades flera hundra år innan renhetspåbudet uppfyller således inte kravet och får egentligen inte kallas öl. Påbudet skrevs mest för att hertigarna skulle ha koll på all produktion. De ville inte att vete skulle användas till öl bland annat. Idag är det mer fritt.
Julmarknad nr 2, första var på hemmaplan.
Vi gjorde ett besök i Hildesheim Tyskland i helgen. Först gick vi en guidad tur bland korsvirkeshusen. Nedan ser ni Knochenhauer Amtshaus.
Tänk att allt var sönderbombat 1945 men har nu återuppbyggts.
Tant på väg från Hildesheim Domkyrka.
Det var riktigt mysigt att gå runt bland alla stånden och sedan sätta sig med en kopp glühwein mit schuss. Det var lätt att fördriva tiden, väl värt ett besök.
På kvällen återkom vi och då var det fullt av folk på torget som roade sig. Vi fick möjligheten att prova deras Zimtlikör och grädde vilken smakade som flytande kanelbulle. Vår kväll avslutade vi i skjulet Hildesheim Schihütte med öl, Williams birnenschnaps och god stämning. Hildesheimer hütte finns i Österrikes Sölden och är troligtvis större än här.
En månad kvar till jul. Första julmarknaden är avklarad med goa vänner. I all hast fick jag med mig kameran och kunde ta dessa två bilder. Mysigt att gå runt bland alla utställare och vi avsluta vårt besök med lite öl och gulasch soppa i kylan.
Det enda vi fick med oss från marknaden var två doftljus.
Klappa en uppstoppad ren, hur känns det?
Dessa söta hundar var inte uppstoppade.
Igår köpte jag två röda viner från det begränsade sortimentet.
Sedan kommer vi till det lite tråkiga. Enzo Bartoli – vem f-n är det?
Här har man genomskådat en bluff, resultatet av en skicklig marknadsföring har gjort så att vinerna hamnat på Systembolagets ordinarie sortiment. Men Enzo Bartoli finns inte?
Länkar till de intressanta artiklarna finns nedan:
Jag har druckit deras Barbera, gott men det blir lite tråkigt att det inte finns en vinproducent som jobbat med vinet under flera generationer som man gav ett sken om. Från en person har det nu blivit en myt efter att man har granskat importören.
Brittsommar och vackra höstfärger innebär att man bara måste gå ut med kameran innan träden blir avlövade. Med min kamera gick jag till Färjenäsparken där jag visste om att Hisingens cykelklubb skulle ha träning i cykelcross. Jag mig på en bänk längs med banan och väntade på att de skulle komma förbi. Efter några minuter kom denna föråkaren.
Cirka 10 minuter senare kom även de riktiga tävlingsdeltagarna som passerade mig med hög fart. Jag lämnade efter en stund min parkbänk och hamnade på gärdet där jag provade lite längre slutartider för att få rörelseoskärpa. Frysa cyklisten men ändå få suddig bakgrund genom att följa med motivet.
Redan ikväll provar vi Coto de Imaz med 100% Tempranillo. Övriga två vinerna tror jag kan vara lite för tunga för kvällens måltid. Kanske vi skall prova ändå?
Nedan Barolo skall till ”vinkällaren”, tror att den kanske behöver lagras några år till.
När jag skulle slå ut på första tee plockade jag upp denna peg, sedan gick det inte så bra för mig.
En birdie blev det dock, annars var det en katastrofrunda för mig. Nu ställer jag in klubborna för i år.
